2017-04-11

Auschwitz - Birkenau

Idag har vi besökt Auschwitz - Birkenau, det kända koncentrationslägret några mil utanför Krakow. Det är en konstig känsla att gå där, det är så ofattbart. Att så många människor plågats och dödats där. Att få se det man sett i så många filmer i verkligheten. Jag visar bara några få bilder av de många jag tagit. 

Ingången till Auschwitz. "Arbeit macht frei".


Mur och vakttorn. 


Krematorium


Birkenau


Järnvägsvagn, i bakgrunden skorstenar efter några av de 300 barackerna som fanns på området. 


Gaskammare och krematorium. 



Inne i en barack. Sovplatser i tre våningar, i varje fack kunde det sova 5-8 personer. Ca 800 totalt i en barack, om jag minns rätt. 


Människor kan vara bra grymma mot varandra, både då och nu. 

Om själva resan/besöket: Vi köpte biljett på hotellet när vi kom. Idag blev vi upphämtade av en minibuss. Vi satt väldigt trångt och det var ont om plats för benen. Det tog ca 50 minuter för chauffören att hämta upp alla på olika hotell i området. När vi hämtade de sista var vi ca 200 m från vårt hotell...
Chauffören var ganska bufflig och nästan skällde på folk när de inte skyndade sig till bussen. Han körde innan folk hade hunnit sätta sig. 
Vi kom fram och fick några minuters paus då vi hann gå på toaletten. Väskorna fick vi lämna i bussen, de var för stora, de fick inte vara mer än 30x20x10. 
En mycket duktig kvinna guidade oss runt i Auschwitz, på engelska. Vi hade hörlurar och en mottagare. De fungerade bra, förutom att min glappade lite. Efter rundvandringen fick 15 min till toabesök och ev mellanmålsätande. Sedan åkte vi med minibussen till Birkenau. Där fortsatte guidningen och efteråt fick vi ca 15 minuters paus innan vi åkte hemåt. Vi hade turen att bli avsläppta bland de första. 
Det var ett rätt stressigt besök, upplevde jag, fast det fungerade ju. Vi hade med bananer och vatten, att ha med någon matsäck är ett tips. 

Skulle jag besöka Auschwitz igen skulle jag välja att göra som Frida och jag gjorde för 15 år sedan, ta en buss från busstationen så man kan styra sina egna tider lite. Jag tror det går tåg också. 

PS Precis som Annie skriver i sin kommentar nedan så var det naturligtvis mycket, mycket värre för de judar mfl som kom dit under kriget. 80 personer i en boskapsvagn, 10 dagars resa för de som fick åka längst och nästan ingen mat eller vatten... 
Jag ska inte klaga! Men lite restips kan ju vara bra att dela med sig av!


1 kommentar:

  1. Det måste verkligen vara ett skrämmande ställe att besöka...men samtidigt nödvändigt för att hedra alla människor som fick sätta livet till.
    Vad olustigt att eran guidade tour var så 'otrevlig'; man skulle nog vilja att ett besök till ett sådant ställe var lite lugnare. Fast å andra sidan var det miljoner gånger värre för de som kom dit för 80 år sedan...

    SvaraRadera